Tröttsam MÄNniskosyn

Idag var jag på min lokala vårdcentral för att lämna urinprov för att se om jag har urinvägsinfektion. Läkaren jag träffade sa att de gör ett test för klamydia också.

Eriq: Ja, det tycker jag kan vara bra.
Läkaren: Jaså? (misstänksam blick) Det menar du?
Eriq: Ja, det är lika bra att kolla det som går när jag ändå är här.

Efter det berättar han att med "unga, sexuellt aktiva män" brukar de sätta in klamydiakuren redan innan provsvaren kommer. Med den upplysningen skickas jag till provlabbet, och ombeds återkomma efter att provet är lämnat. Under väntetiden och medan jag kissar i en liten mugg börjar frågor formuleras i mitt huvud. Varför ska de sätta in kuren om de inte vet huruvida jag är smittad eller inte? Känns inte det väldigt onödigt? Jag undviker helst antibiotika om det inte är absolut nödvändigt.

Väl tillbaka hos läkaren börjar han fixa med proceduren att skriva ut ett recept. Då frågar jag om det är så att jag ska vänta med medicinen tills jag fått ett positivt svar, men att jag får receptet på en gång för smidighetens skull.

Läkaren: Nej, du ska börja nu på en gång.
Eriq: Men jag ska inte ha sex...
Läkaren: Sånt vet man aldrig.
Eriq: Ja, alltså, jag kan säga på en gång...
Läkaren: Ja, om du är helt säker på det så behöver du ju inte börja nu.
Eriq: Ok. Ja, jag är säker. Tack.

När jag sitter i bilen på väg hem blir jag upprörd. Vad tror han egentligen om mig? Att jag inte kan låta bli att ha sex i en vecka, i väntan på provsvar? Att om jag får chansen att ha sex så tar jag den oavsett omständigheter? Ungefär här inser jag att det är dags att plocka upp detta på en strukturell nivå. Kopplingarna till föreställningar om män som helt saknar kontroll över sin sexdrift är uppenbar. Det räcker med att läsa ett protokoll från valfri våldtäktsrättegång för att hitta samma infantilisering av män. Det fråntar män ansvar och skuldbelägger kvinnor.

Jag är sjukt less på det.

Jakten på den goda maskuliniteten

Många män som jag stött på som är för jämställdhet, men tvekar inför att kalla sig feminister, har en tydlig gemensam nämnare. De tror på den ”goda” maskuliniteten och är beredda att, likt Indiana Jones svinga sig iväg i jakten på denna för att kunna frälsa världen från ondo. Själv har jag aldrig stött på denna ”goda” maskulinitet eller sett några som helst indikationer på att den faktiskt skulle existera. Hela idén är den att det idag finns en maskulinitet som är vida utbredd och som är dålig. Dålig i bemärkelsen att den är orsaken till sexism och ojämställdhet. Tanken är att när feminister kritiserar män för att vara homosociala (stötta andra män för att de är män) så är det egentligen den dåliga samtida maskuliniteten de kritiserar. Detsamma gäller alla andra nidgärningar som män praktiserar för att hålla nere kvinnor och sitta kvar på tronen. Detta skulle också kunna formuleras som att alla män är goda, men den maskulinitet de bär leder till ondska. Ungefär som Anakin Skywalker. Ni vet, han vill så gott - skydda Prinsessan Amidala från ond bråd död - men förleds av den mörka sidan och blir ondskans andreman. Och det är förstås här som den ”goda” maskuliniteten kommer in. För att uppnå jämställdhet måste vi kasta ut det dåliga och ersätta det med en ny och, du gissade det, ”god” maskulinitet. En som inte förtrycker eller slår.

Min fråga är då, finns det en sådan god maskulinitet, en som inte förtrycker? Som jag ser det finns det blott ett möjligt svar på denna fråga. Låt mig utveckla mina tankar så att det framgår varför svaret faktiskt måste bli nej.

Givetvis kan det inte finnas någon god maskulinitet att bejaka. Eftersom maskulint är ena halvan i en dikotomi, en uppdelning i två motsatser, så måste det också finnas något som är feminint, och det är här problemen uppstår. För när vi delar in mänskligt beteende i två delar så säger vi också att människor bara får välja en av dessa två bitar. Sedan ramar vi in det hela ytterligare genom att knyta maskulint till den biologiska kategorin män och feminint till den biologiska kategorin kvinnor. Med ens försvinner den lilla valmöjligheten vi hade och vi blir tilldelade en kategori med attribut, beteenden, önskningar och uttryck enbart utifrån formen på våra genitalier. Istället för att likt eken sträcka sina armar mot friheten får vi likt det lilla bonzai-trädet passa oss för att sticka ut för mycket, av rädsla för att tuktas. Och därmed så är maskulinitet (och femininitet) per definition något negativt och dåligt. Ett fängelse för den personliga utvecklingen om du så önskar.

Intro

Hej vän.

Den text du nu läser är den allra första publikationen på bloggen som kallas ”Mansligan”. Namnet har vi helt fräckt snott från Gerd Brantenbergs bok ”Egalias döttrar”. På baksidan till denna står att läsa: ”I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot orättvisan.”

Likheterna mellan vårt Mansligan och Petronius är få. Det är nog blott att vi, liksom dem är en rörelse av kukförsedda personer som slåss mot ett könsförtryck. Men till skillnad från Petronius med vänner så är vi inte intresserade av att emancipera män. Faktum är att vi vill avveckla dem. Vi vill inte att ”man” och ”kvinna” ska vara två kategorier som alla människor ska behöva förhålla sig till. Vi vill inte att någon ska behöva erfara hur en stor del av den egna identitetens utvecklingsmöjligheter skärs bort och görs förbjudet på grundval av kroppens former.

Det är bland annat detta som den här bloggen kommer att handla om. Med avstamp i våra egna erfarenheter av att göras till ”män” vill vi berätta om hur vi väljer att göra motstånd och hur vi försöker göra denna konstruktion ogjord. Men också om rädslor, inre motstånd och misslyckanden. Genom kåserier, utspel, dikter och referat vill vi lyfta fram sådant som vi upplever som viktigt i kampen mot det tvådelade könssystem som håller oss fångna. Många av texterna kommer till för vår egen skull, som reflexioner, bearbetningar av händelser eller terapi, men eftersom de publiceras här hoppas vi såklart att du ska läsa dem och reagera, på något sätt. Ge oss gärna dina tankar och kommentarer.

Kram.