Tröttsam MÄNniskosyn

Idag var jag på min lokala vårdcentral för att lämna urinprov för att se om jag har urinvägsinfektion. Läkaren jag träffade sa att de gör ett test för klamydia också.

Eriq: Ja, det tycker jag kan vara bra.
Läkaren: Jaså? (misstänksam blick) Det menar du?
Eriq: Ja, det är lika bra att kolla det som går när jag ändå är här.

Efter det berättar han att med "unga, sexuellt aktiva män" brukar de sätta in klamydiakuren redan innan provsvaren kommer. Med den upplysningen skickas jag till provlabbet, och ombeds återkomma efter att provet är lämnat. Under väntetiden och medan jag kissar i en liten mugg börjar frågor formuleras i mitt huvud. Varför ska de sätta in kuren om de inte vet huruvida jag är smittad eller inte? Känns inte det väldigt onödigt? Jag undviker helst antibiotika om det inte är absolut nödvändigt.

Väl tillbaka hos läkaren börjar han fixa med proceduren att skriva ut ett recept. Då frågar jag om det är så att jag ska vänta med medicinen tills jag fått ett positivt svar, men att jag får receptet på en gång för smidighetens skull.

Läkaren: Nej, du ska börja nu på en gång.
Eriq: Men jag ska inte ha sex...
Läkaren: Sånt vet man aldrig.
Eriq: Ja, alltså, jag kan säga på en gång...
Läkaren: Ja, om du är helt säker på det så behöver du ju inte börja nu.
Eriq: Ok. Ja, jag är säker. Tack.

När jag sitter i bilen på väg hem blir jag upprörd. Vad tror han egentligen om mig? Att jag inte kan låta bli att ha sex i en vecka, i väntan på provsvar? Att om jag får chansen att ha sex så tar jag den oavsett omständigheter? Ungefär här inser jag att det är dags att plocka upp detta på en strukturell nivå. Kopplingarna till föreställningar om män som helt saknar kontroll över sin sexdrift är uppenbar. Det räcker med att läsa ett protokoll från valfri våldtäktsrättegång för att hitta samma infantilisering av män. Det fråntar män ansvar och skuldbelägger kvinnor.

Jag är sjukt less på det.